Translate

2018/03/14

Min älskade häxkatt

Min krigarprinsessa har somnat in, så tårarna rinner här idag.  Hon dog i natt, strax efter kl.01. Det var inget otäckt, hon låg så stilla och lugnt, och somnade in fridfullt. Men klart det är ledsamt iaf.

Hon var en speciell liten fröken, både lite bitsk men sååå kärvänlig om man man bara tog sig an henne. Fisförnäm och en riktigt liten stadsfröken.


Men hon var min älskade häxkatt, älskade mina kristaller speciellt. Var alltid framme och skulle vara med när jag tog fram dem, eller när jag gjorde kristallhealing. Skulle ligga bredvid mig då jag mediterade. Satt jag vid datorn och lyssnade på guidade meditationer så låg hon i mitt knä  och mediterade hon oxå minsann.

Såå saknad av både mig och min andra lilla häxkatt Turbo, som mest bara älskar att busa och gosa, och äta såklart, han é en stor kille på 6 kg.

2017/12/25

44 dagar av häxkonst dag 33 ☽✪☾ Älva som du väljer

Äntligen... Måste skärpa mig med skriveriet här.. Nu är det snart nyår och tid att släppa det gamla och tillåta något nytt att komma in. Lovar att skriva mer om nyårets magi till helgen. <3




Älvor, barn utav måne och dimma
träd fram i nattens mörkaste timma.
På ängen i mörkaste natt
långt bortom människans boning
ekar klingande älvornas skratt.
 
Dagens ämne är: Älva som du väljer. Jag känner inte till deras namn, men jag tror på älvor - de är där ute i naturen och dansar med dimman och daggen, med månen och natten. Så jag väljer att berätta lite för er om älvorna och deras värld istället.


Om du aldrig har sett älva men gärna skulle vilja, så kan du börja med att låta älvorna ta plats i dina tankar. Du kan börja med att fundera på var du tror att älvorna skulle trivas när du är ute i naturen. Dina tankar och känslor kommer att leda dig rätt. När du ser en fin buske så kan du börja föreställa dig att du ser små ljussken. Till att börja med föreställer du dig och fantiserar, men efter några gånger kanske du börjar se små ljussken. Det underlättar att försöka ha älvornas lättsamma och lekfulla sinnesstämning. Man kan också uppfatta älvornas skratt som ljusa toner från klingande klockor. Att ligga på en filt eller i en hängmatta under en stor trädkrona och titta upp är ett bra träningstillfälle.


När jag tänker mig älvor så känns de inte som ett väsen av kött och blod. Men 2004 så hittades ett litet skelett som tros tillhöra en älva på en Indonesisk ö. Skelettet hittades i en grotta och såg ut som en människa fast pyttelitet. Efter denna upptäckt kom frågan om myter om älvor faktiskt har verklighetsbakgrund. Jag vet inte om skelettet var äkta eller en bluff. Jag hoppas verkligen att det var en bluff i detta fall. Jag tycker bättre om tanken på älvor som andeväsen. Som goda, och inte läskiga och onda.


Älvor är förföriska små figurer. Älvor kan vara ganska farliga. Deras sinne för humor gör att de gärna lurar människor, särskilt då män, i fördärvet. Om man låter sig förtrollas av deras musik och danser kan man få sitt livs kärleksnatt. Tyvärr blir man sedan ”idiot” för resten av sitt liv. Ett ganska högt pris för lite sex, kan tyckas. Som om inte det var nog så stannar musiken kvar i ens öra för tid och evighet också.


Skogsälvorna håller till i skogsgläntor, på sjöängar och myrmarker. De bor i jordhögar, under stenar eller i källor och småbäckar. Bosättningarna är sammanbundna med underjordiska gångar eller s.k. älvvägar.


Älvor har förmågan att förvandla sig till smådjur som fjärilar, skalbaggar och skogsmöss. Dessutom är de mästare på förklädnader.



I Brittisk folklore har varje art av växter sin egen beskyddarälva, som ofta är förvillande lik den växt de skyddar.


De trivs bäst i det dimmiga skymningsljuset under varma sommarkvällar eller tidiga mornar. Det är då man kan få höra deras spröda musik och se dem dansa. Även om älvorna tycks sväva när de dansar gör de rejäl åverkan på marken. Deras fotspår lämnar kvar ringar av upptrampad jord där ingenting kan växa efteråt.


Somnar man med huvudet i en sådan ring blir man yr i huvudet. Kissar man i ringen har man kissat för sista gången. All vätska samlas i kroppen, som svullnar upp våldsamt innan man dör.


Älvor anses ha förmågan att orsaka allehanda sjukdomar och hör till de väsen man bör undvika kontakt med om man kan.




Älvornas rike är känt runt om i världen under flera olika namn; Elfheim, Oz, Arkadia och Faerie är några exempel. Dimensionen styrs av märkliga naturlagar, som är baserade på fantasi och magi, snarare än vetenskap och tydliga regler. Naturen och befolkningen följer sina egna lagar, som antagligen är helt logiska enligt deras förvirrade referensramar.


INVÅNARE: Älvornas rike är befolkat av älvor och av alla andra typer av sagovarelser man kan tänka sig. Alla de varelser som förekommit i mänskliga sagor och legender, går att finna någonstans i älvornas rike. Älvorna själva är indelade i en komplicerad hierarki, som är baserad runt vilka titlar de har. De mäktigare älvorna har titlar som prins eller prinsessa och härskar över ett stort område i älvornas rike. Den största fördelen av att ha en titel är att titelinnehavaren har rätt att använda sina magiska krafter på sina undersåtar, som han önskar. Majoriteten av älvorna är helt titellösa och sysslar mest med att drälla runt och ha kul. Älvornas rike styrs av älvdrottningen, som inte är en riktigt klart definierad person utan snarare en personifiering av hela dimensionen. Hon är känd under flera olika namn; Titania, Mab, Mauve, Ozma, och kan kontrollera de flesta aspekterna av älvornas rike lite som hon önskar.


MILJÖ: Älvornas rike följer sina egna naturlagar, vilket innebär att endast en liten del av riket är konstant. Mindre viktiga, platser flyttar sig lite som de känner för. En stig leder aldrig till samma plats två gånger, men den leder alltid till en plats som det, ur någon metafysisk mening, är viktigt för vandraren att besöka. De beständiga platserna som finns är till exempel marknaden och älvdrottningens palats, som man alltid kan hitta till om man är bekant med älvrikets märkliga geografi.


PORTALER: Det finns många portaler till älvornas rike runt om i världen. De flesta ligger i djupa skogar, eller i alla fall i skogar som var djupa innan människorna högg ner dem. Många portaler ligger på de brittiska öarna, men det förekommer även portaler i Frankrike, Tyskland, Östeuropa och Ryssland. En del portaler är tydliga dörrar som det bara är att kliva igenom, andra kräver att man passerar vid en speciell tidpunkt eller att man utför en speciell ritual. Det finns även portaler som inte är uppenbara portar utan bara platser där de båda dimensionerna har smält samman så att den oförsiktige vandraren plötsligt kan befinna sig i älvornas rike utan att förstå hur han kom dit och utan att veta hur han ska ta sig tillbaka.


SPECIELLT: Älvornas rike kan vara en mycket farlig plats att besöka. Riket följer sina egna lagar, som endast ett fåtal icke-älvor har full koll på och om man bryter mot någon av lagarna riskerar man att förvandlas till en padda eller att tvingas att tillbringa resten av evigheten som slav till någon älvprins. Den enklaste regeln är att det är omöjligt att ta med sin ett föremål av järn eller stål in i älvornas rike. Materialet kan helt enkelt inte förekomma där i någon form alls. Om man bär på ett sådant föremål kan man inte passera genom en portal till älvornas rike, eller ta sig dit med magi. En annan viktig regel är att den som tar emot en gåva av en älva måste betala tillbaka med en lika värdefull gåva, eller bli älvans slav. Viktigast av allt (för de som inte själva är älvor) är att om man äter av älvornas mat blir man fast i älvornas rike under obestämd tid och när man slutligen kan återvända till sin egen värld kan det ha gått hundratals år sedan man reste.


Bakom bergen
bergen de blå,
dansar älvor
älvor små.


I sommarnatt
i månens sken
dansar älva
på sköra ben.

På mjukan äng
över gräs och tuva
dansar älva
vit lik duva.

Under stjärnor
lätt på tå
dansar älvor
älvor små.

2017/11/05

44 dagar av häxkonst, dag 32 ☽✪☾ Ett hedniskt/häxigt konstverk


Nu var det ett tag sen jag skrev - igen... Men här fortsätter iaf mina dagar av häxkonst. Och idag är ämnet just konst.

Och det blev lite svårare nu, ett konstverk, hmm. Och dessutom hedniskt eller häxigt… Det kan ju vara vad som helst, för vad är konst? Något som för mig kan tyckas vara ett konstverk, kan av andra betraktas som rent nonsens och skräp…

Jag har vänner som enligt mig gör underbara, dockor, figurer, smycken, målningar med mera. Så jag skulle kunna skriva om dem, men då får jag presentera så mycket, för de gör verkligen magiskt vackra skapelser.

Så ja, jag tänkte skriva om en tavla som jag tycker om och det är den kända målningen av den Engelske pre-rafaeliten John William Waterhouse från 1888, ”The Lady of Shalott”.


The Lady of Shalott är en mytisk figur som förekommer i Arthur-sagan och som var mycket populär på 1800-talet. Tennyson skrev en hel dikt om henne. Elaine of Estolat, som hon egentligen hette, var en keltisk prinsessa, som av en svårt kristen familj murades in i ett kloster, och tvangs leva där – fullständigt isolerad från Världen och människorna. Men en dag såg hon Sir Lancelot och hans riddare komma förbi utanför hennes fönster, och Sir Lancelot var den vackraste man hon någonsin sett. Gripen av häftig kärlek till honom övergav hon genast all kristendom, och lämnade klostret, men de kristna lade en förbannelse på henne. Hon skulle bli allvarligt sjuk och dö, och aldrig hinna fram till Camelot eller det hedniska ridderskapet, som fanns någonstans nedför en flod, och på andra sidan havet. man har tvistat om vilket land ”Estolat” eller ”Astolat” egentligen var, och om det någonsin fanns i verkligheten, men det var i alla fall inte alls något så prosaiskt som Guildford i Surrey, som Sir Thomas Mallory senare skulle skriva. Ögonblicket, när Elaine upptäcker kärleken och Hedendomen (i det att hon varseblir Sir Lancelot)har förstås skildrats av många konstnärer, men i den ursprungliga legenden blev hon mycket riktigt sjuk och förkyld, tunnklädd som hon var (så går det om man åker båt utan ordentliga kläder – minns nu det!) och dog av lunginflammation, samtidigt som hon kom fram till slottet Camelot, där Arthur och Lancelot (som fortfarande var hedningar och inte kristna) tog emot henne.

För Tennyson och 1800-talets intellektuella handlade myten om Elaine om något annat, eller konstnärens och den skapande människans isolering från samhället, och så är det kanske också för Kaj Stenvall. Jag vet inte. Däremot är det ganska lätt att se, att hans ”ankmålningar” – som ibland också innehåller pastischer på Edward Hopper – Velasques och andra kända konstnärer, är fulla med mytologiska övertoner ibland, och som sagt övergår från det sublima till det löjliga, i det att han hela tiden drar in Kalle Anka i sammanhanget…


Tittar du sen på denna bild här ovan, inser man, att Kaj Stenvall har utfört en parafras eller ett slags parodi på tavlan. För ni ser att båtarna är likadana? Stenvall har målat sina ankor länge, och denna målning, ”Waterhouse” från 1993 är ett av hans Magnum opus, capolavori (som man säger på italienska) ja ett huvudverk, helt enkelt.

Som all god konst kan givetvis hans målningar tolkas på ett flertal olika sätt, inte bara i ett hedniskt kontext, även om han aldrig offentligt sagt någonting om sin eventuella religiösa läggning eller preferenser Och hur som helst kanske detta också är ovidkommande vad nu hans konstnärskap beträffar, men jag ser i alla fall klara referenser till hedendomen, och en mycket konsekvent kritik av vissa monoteistiska religioner i hans verk; vilket ju är en definition på hedendom. Enligt Svenska Akademins Ordbok – är det så att själva definitionen på en hedning är en person som klart och tydligt tar avstånd från all kristendom, Islam eller Abrahamitiska religioner överhuvudtaget.

2017/10/19

44 dagar av häxkonst, dag 31 ☽✪☾ En favorit hednisk/häxfilm

Dagens ämne är inget svårt val alls för mig, för min favorit av alla är ”Avalons dimmor” jag älskar verkligen denna film. Filmen såg jag första gången på tv för många år sen, och den är faktiskt alldeles alldeles underbar. Och boken den är lika bra den, fast den är på 950 sidor blir den aldrig seg att läsa, så spännande och så bra från börjar till slut.


Kristendomen får ett allt starkare fäste i Britannien och den gamla keltiska tron på Modergudinnan trängs allt mer undan. Mitt i allt detta börjar saxarna invadera öarna och dödar både kristna och druider. Prästinnorna på Avalon försöker ena Britanniens folk och stå saxarna emot. Det kräver en kung som kan samla både kristna och druider under sitt baner.


Passion, mystik och äventyr. Detta är Arthurlegenden berättad ur Morgaines ögon. Det är en historia om makt, svek, otrohet, äventyr, tro, motstånd, stolthet, passion och mysticism.



Avalons dimmor berättar den välkända sagan med en viktig och annorlunda vinkling - kvinnorna bakom tronen står i förgrunden. Vi får följa kvinnorna från barndomen tills dess att deras öden slutligen avgörs i kampen mellan kristendomen och den hedniska kulturen. Vivianne, Sjöns härskarinna, försöker hålla de hedniska myterna om Avalon levande genom Morgaine som blir hennes adept och elev. Filmen är baserad på romanen Avalons Dimmor av Marion Zimmer Bradley.



I medeltida versioner av Artursagan utmålades Morgaine som en illvillig maktgalen häxa - under denna tid då det ansågs fel av kvinnor att alls vilja ha makt. Marion Zimmer Bradley återknyter Morgaine till sagans forntida ursprung, då Morgainekaraktären var gudinnan Morrigan, när hon var älvornas drottning. Jag har hört många gudinnedyrkare och wiccaner hävda att denna roman hjälpte dem att finna sin tro. Romanen är en idéroman som ger ett nyhedniskt perspektiv på myter, legender och på historien om hur Britannien kristnades.


En annorlunda vinkling av legenden om kung Arthur, denna gång berättat ur kvinnligt perspektiv. En betydligt mer sympatisk och mänsklig beskrivning av Morgaine, som fängslade och fascinerade mig. Jag tyckte mycket om stämningen som byggs upp, känslan av mystik och okända makter. För mig var boken inte för lång, och jag hittade inga sega partier, men jag kan tänka mig att om man har lite svårt för wicca-traditioner och liknande, då tröttnar man lätt. Annars är det en fantastisk saga, livfullt och fängslande berättat. Vansinnigt intressant som fundering kring hur man kan ha levt på den tiden.