Translate

2012/11/03

DET SPÖKAR HOS MIG

Ja det spökar faktiskt i mina kvarter, särskilt just nu under Allhelgona. Jag bor ju precis granne eller nästgårds med Kymlinge, som tillhör  1 av de 10 mest hemsökta platserna i Sverige.

Knackningar i väggarna, skugglika skepnader och isande kårar. Här listar spökjägaren de 10 mest hemsökta platserna i Sverige. Magnus Wass och hans team har spanat i många år. Oftast är de välkomna – ­ibland inte. Under sina rundresor i Sverige har teamet bakom sajten paranormal.nu dokumenterat och fotograferat hemsökta platser i Sverige och intervjuat människor om deras upplevelser. Med sig har de en EVP-mätare för att spela in ljudfenomen, en mätare som registrerar elektromagnetisk strålning – enligt spökletarna är det energilagringar efter döda personer som ger utslag.

1. Kymlinge station - En slutstation för de döda
Flera vandringssägner har genom åren florerat om att Kymlinge är en spökstation, där enbart dom döda kliver av. Den mest kända, är sägnen om Silverpilen, ett silverfärgat tåg som enbart har döda passagerare som kliver av i Kymlinge. Dessa passagerare ska ha dött på olika sätt i tunnelbanan. Är man däremot levande och kliver på Silverpilen, kommer man aldrig tillbaka.
Det sägs att en flicka hade varit på disco inne i stan, och skulle ta tunnelbanan hem. Hon klev på ett tåg, och tyckte att passagerarna såg lite märkliga ut. Flickan skulle kliva av vid T-centralen, men tåget stannade inte, trots att hon drog i nödbromsen. Hon hade stigit ombord på Silverpilen. Hon drabbades då av panik, men tillslut stannade tåget. Hon kliver av, och ser en skylt framför sig - Kymlinge. Hon går med sina medpassagerare uppför trappan, men flickan får ännu mer på panik när hon ser att dörren är låst, och hur hennes medpassagerare går rakt igenom väggen. Sägnen om flickan har två olika slut; den ena säger att flickan en vecka senare hittades död i Ursviks skogar, den andra säger att flickan hittades vid liv en vecka senare i Ursviks skogar, dock var hon vettskrämd.

Allhelgona
- En annan sägen säger att man under allhelgona kan se vålnader på stationen, som påstås vara personer som begått självmord i tunnelbanan.
På blå linjen mellan Hallonbergen i Sundbyberg och Kista i Stockholm ligger den ofärdiga tunnelbanestationen Kymlinge. På 70-talet fanns planer om en helt ny förort med enbart statliga verk, ett administrativt centrum för Sverige. Men planerna skrinlades. Kvar står en öde station som lockar till sig många besökare med ett intresse för det övernaturliga. I centrum för myterna om Kymlinge station står SL:s tåg ”Silverpilen”, en prototyp i olackerad aluminium, som sades bara ha döda passagerare. Enligt historierna skulle också ”Silverpilen” vara det enda tåget som någonsin stannade till på perrongen och hade man gjort misstaget att åka med dit så kom man aldrig mer tillbaka. Paranormal.nu har förstås också besökt den öde platsen. – När vi besökte Kymlinge hörde vi flera tunnelbanetåg komma och gå, men ett av dem – som vi hörde vara på väg – dök aldrig upp. Det var en mycket kuslig upplevelse och vi var flera som upplevde samma sak, säger Magnus Wass.

2. Engsö slott - Mest aktivitet i Europa?
På ön Engsö i närheten av Västerås ligger Engsö Slott, med anor från 1100-talet. Intill ligger den  medeltida Engsö Kyrka. På slottet sägs flera ­spöken figurera och en amerikansk forskare, Andrew Nichols, mätte här upp de starkaste elektromagnetiska strålningarna av alla slott i hela Europa. En av slottets mest kända vålnader är skepnaden efter husfrun Brita Bååt som setts passera genom Kungarummet och den stora balsalen. I parken utanför Engsö slott har en konturlös figur iförd grå långrock setts. Det sägs vara den puckelryggige Anders Luxenburg som går igen. Han var en av de sista som såg Karl XII i livet innan han sköts till döds. Ett något udda spöke är Cottilion, Eva Sophie von Fersens hund, vars tassar kan höras raspa mot golvet i stora matsalen. I dag är slottet ett museum, där inredningen till största delen lämnats orörd. Inmurad i väggen kan man se den smala guldkedjan, som går under namnet Engsökedjan. Enligt sägnen ska Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt, vunnit den i tärningsspel med djävulen själv.
3. Löfstad slott - Blodfläcken som inte går bort
I gästrum nr 13 på Löfstad slott utanför Norrköping finns en blodfläck som aldrig går bort. Trots otaliga skurningar kommer fläcken tillbaka när golvet torkat. Det sägs att blodfläcken kom till efter ett svartsjukedrama för länge sedan. 1750 utbröt en brand på Löfstad orsakad av den frusna pigan Kajsa. Tyngd av skuldkänslor över att hon satte slottet i brand sägs hon ha dränkt sig . Hennes vålnad har setts springa över vägen på natten. Löfsta har också en grå dam som ska vara riktigt olycksbådande. Varje gång hon visar sig så följer ett dödsfall tätt inpå. Om det vittnar en av slottets trotjänare som mötte den grå damen bara dagar innan Löfstads sista härskarinna, Emilie Piper, gick bort. –
Tavlor som stirrar är ett vanligt fenomen här på slottet och nere vid monumentet i slottsparken vill man inte vara en mörk höstkväll, säger ­Magnus Wass.

4. Silleruds ödekyrkogård - Både kyrkogård och offerplats
Den här kyrkogården i Värmland saknar kyrka. Den revs 1891. Flera fornlämningar och gravar från både järn- och stenåldern finns också här, samt en offerplats för asatroende. Med andra ord: Det har hänt saker på Silleruds kyrkogård genom åren. Här ska enligt rykten människor blivit nerslagna i mörkret. En del menar att man också kan få med sig något oönskat hem från kyrkogården. Vissa avråder starkt från att utmana mörkrets krafter på denna plats efter midnatt.

Här ska enligt rykten spöka ganska rejält och de som varit här har blivit nerslagna i mörkret, blåslagna, klösta och inte nog med det, de spöken som härjar här följer med hem också. En person vi pratat med säger att han avråder starkt från att utmana mörkrets krafter på denna plats efter midnatt.

5. Graven i Rodga - Den grå damen vid Rodga
  • Där sägs att än i dag går fru Magdalena Graver igen. Det sägs att hongår upp ur sin grav o går längs sjön ner till sin mans grav för att besöka sin man.) 
  • Spökbilen som lockar ut bilister i sjön.(Ser du ett par baklysen mitt i natten så följ inte den bilen då den åker rakt ut i sjön i en höger kurva)
  • Familjegraven som slukar folk. (Om du går vissa varv runt graven så öppnar den sig och du blir bjuden ner på middag i graven)
  • Det bortgångna barnets skrik i natten. (Det ryktas om att en gång i tiden blev dottern med barn med drängen som på den tiden var förbjudet som straff murade dom in dotter på kortänden av huset där hon födde barnet som dog o än idag kan man höra barnets skrik i natten)  



I mitten av 1700-talet var Magdalena Eurenius Graver det östgötska säteriet Rodgas obestridliga härskarinna. Hennes dotterdotterdotter, författarinnan ­Aurora Ljungstedt, beskrev henne så här: ”... det fanns inte en själ som inte slog ned blicken inför hennes mörka, hotfulla ögon. ’’ När hon gick bort begravdes hon i en dunge nära gården där hennes två makar redan var begravda. Anledningen till att de inte begravdes i vigd jord sägs vara för att det rådde en dispyt med prästen. –
Mycket otrevlig plats där många upplevt konstigheter, speciellt uppe vid graven där den elaka pintorpafrun ligger begravd som sägs varit i maskopi med djävulen själv.
Efter hennes död ska hon ha föreskrivit att kistan skulle köras i galopp till kyrkan i Simonstorp för att prästen skulle hinna läsa över henne innan Djävulen tog henne. Det var ganska halt vid tillfället, men folket tordes ej trotsa hennes önskan. De körde så fort det gick till kyrkan och sedan i sakta mak åter till den utsedda graven vid Rodga. Det hade då börjat bli mörkt. Folket vid Rodga mötte kistan och följde den med mer än 300 bloss.

Även efter sin död ska denna märkvärdiga kvinna ha påverkat Rodga. Sägnerna och historierna om hur hon visat sig på godset är otaliga. Visade hon sig i grått betydde det olycka för den som såg henne. Man vågade inte säga hennes namn av rädsla för att hon skulle visa sig. Man sa bara "hon"

6. Falks grav - Alltid färska blommor på Jonas Falks grav
På en enslig plats i Hökensåsskogen i Västergötland finns en lika enslig grav. ’’Falk 1855’’ lyder inskriptionen på det svarta järnkorset. Under det vilar en rånmördare vid namn Jonas Falk. Hans rånarkumpan, Anders Frid, sökte nåd och klarade sig undan dödsstraff, men spenderade resten av sitt liv i fängelse. Falk sökte dock ingen nåd och en novemberdag 1855 hade folk samlats för att se honom avrättas. Falk ska då ha ropat: ”Här ser ni go vänner, att syndens lön är döden, men Guds gåva det eviga livet.” Falks grav, tillika avrättningsplats, har blivit en turistattraktion eftersom man alltid kan finna blommor på hans grav. Många har försökt vaka vid platsen för att avslöja ”blomspöket”, men inte lyckats. En fotograf väntade flera nätter i ett gömställe intill med sin kamera. Han råkade slumra till och när han vaknade fanns återigen en ny bukett där. Journalister och nyfikna har genom åren försökt avslöja den okände gravväktarens identitet. Fotografer har övernattat vid graven flera dagar i sträck utan att lyckas utröna frågan. Ingen har setts komma och gå, ändå finns blommorna där. För legenden om Falkens grav säger att det inte var han som dräpte postiljonen, utan att det var Frid som höll i bössan och att skottet gått av våda eller nervositet. Kanske var det också Falken som gav honom det laddade geväret, ingen vet säkert. Eftersom det var Falken som lurat sin vän in i dådet tog han på sig skulden. Han var dessutom barnlös, vilket Frid inte var. Det sägs att det är Anders Frids ättlingar som än i dag vill hedra hans minne för att de sluppit växa upp som mördaryngel.


7. Brokinds herrgård - Barbro Eriksdotters kropp fick flyttas från kyrkogården
På Brokinds herrgård i Vårdnäs socken bodde för länge sedan en rik och förnäm fru som hette Barbro.  Hon var så hård att hon vid minsta förseelse av någon undersåte, lät bakbinda dem och kasta dem i tjuvkistan. För att plåga den olycklige ännu mera, så dukade hon upp stora bord med mat och dryck som fångarna så klart inte kunde nå.  När folket började klaga hos frun för att fångarna led av hunger, skrattade hon bara och sa: De hava både mat och dryck, vilja de inte äta så får dem skylla sig själva. Därför blev fängelset på Brokind vida bekant, och platsen där tjuvkistan fanns heter än i dag kisthagen.  När Barbro äntligen dog så begravdes hon i sina förfäders grav i Linköpings domkyrka. Men där spökade hon så förfärligt att liket grävdes upp och hon begravdes istället i Vårdnäs kyrka. Men inte heller där fick hon någon ro i sin grav. Då kom en man med två tvillingoxar och en vagn. Han tog kistan på vagnen, och drog iväg med kistan till en liten sjö, Tarmsjön/Trollsjön, där han slog en påle genom kista och lik och tippade liket i sjön. Sedan sågs och hördes det, så fort det började skymma, ett osynligt väsen som flög runt mossen och ropa, Barbro påle, Barbro påle, vidare kom ej vålnaden...  Det sägs även att man sena nätter kan se Barbro Påle dansa på Brokinds herrgård med djävulen själv.


Brokinds herrgård i Linköpings kommun har en ondsint historia som är helt och hållet dominerad av den elaka Barbro Eriksdotter. Det påstås att hon var så grym att det närmade sig diaboliska mått – att hon njöt av att plåga sina tjänare. Under sin levnadstid blev hon också anklagad för häxeri. Man får anta att hennes död 1553 inte orsakade någon större sorg i bygden.  På bilden ser du Brokinds herrgård och Tarmsjön.

8. Husby säteri - ’’Det värsta jag upplevt’’
Husby säteri i Söderköping byggdes av greven Curt Philip Carl von Schwerin 1795. Det sägs att han fortfarande gör nätterna osäkra i denna slottsliknande byggnad. Numera är Husby öppet för konferenser och bröllop. Om några gäster råkat ut för något är oklart, men personal vittnar om att det kan vara riktigt otrevligt vissa kvällar och nätter. En anställd vågar inte gå upp på övervåningen, känner sig både iakttagen och förföljd och beskriver sin första vecka i tjänst som ’’det värsta jag upplevt i hela mitt liv’’. – De som vi pratat med menar att de inte vågat jobba själva nattetid, säger Magnus Wass.
Det sägs att det är Carl Filip von Schwerin (1751-1828) som går igen. Han älskade sitt Husby och är begravd i en stenkista bredvid sin hustru Ulrika Wilhelmina (1762-1843) 100 meter från slottet. Det går en allé till graven och gästerna säger att det är mycket aktivitet där på kvällarna. Lampor som inte finns lyser i allén. Annexen ligger precis bredvid allén och är byggda så att man kan ligga i sängen på natten och se allén genom de låga fönstren. På slottet lever biljardbordet ett eget liv. Klot rullar av sig själva och bordet flyttas. Dörrar smälls igen och det kan lukta konstigt på tredje våningen. I salongen på andra våningen har en elvaårig pojke mött vårt spöke. Hans föräldrar satt i matsalen och åt middag medan pojken sprang runt och lekte. Det var när han kom in i den blå salongen som han plötsligt gav ifrån sig ett skrik! Mamman sprang in och frågade pojken vad som var fel och pojken pekade på en fåtölj i salongen och sa ”en man, en man”. Mamman tittade på fåtöljen och kunde inte se någonting. Pojken beskrev mannen som gammal och gråhårig med gamla kläder… Kan det ha varit Carl Filip von Schwerin? En del gäster insisterar på att få bo på slottet, de tror inte på spöken. Vi frågade en gäst om han hade sovit gott och det hade han. Han sa att det var sköna tagelsängar, men lite jobbigt att städerskan kom in klockan tre på natten och började dammsuga…


9. Frammegården - Onda andar i Värmland
Huset har varit omtalat som en plats för "makternas spel" ända sedan det byggdes. Mest känningar brukar besökarna få i ett kraftigt lutande rum på övervåningen. Det kallas för "likrummet" eftersom flera människor sägs ha avlidit där. Många vill inte ens gå in i det rummet, de känner med en gång att det är något som inte står rätt till, sedan finns det en gammal gungstol i rummet bredvid som många har sett röra sig utan anledning. Och de båda dörrarna till rummet har vi stängt med haspar många gånger, ändå kan de vara öppnade när man kommer tillbaka. Även flera av hembygdsföreningens egna medlemmar brukar numera vägra att besöka huset. Det är många som råkat ut för konstigheter här. En del vill inte ens berätta vad de varit med om.   

1700-tals-hemmanet Frammegården är en av Värmlands kusligaste platser. Fler kända medium har besökt huset och menar att det är en unik plats när det gäller att få kontakt med onda andar. Besökare säger sig höra knackningar och steg. Några har flytt från huset mitt i natten i ren skräck. Flera säger sig ha sett den sista ägarinnan gå igen tillsammans med en liten pojke. Sedan den sista härskarinnan Kerstin Eriksson gick bort i början av 40-talet har ingen människa vågat sova här ensam en hel natt. Här pågår saker som man inte kan förklara. Man är liksom aldrig ensam här, man känner närvaron av något – vad det nu är! Krafterna som finns här har aldrig skadat någon, bara skrämt folk på flykten. Ibland flyttas saker från ett rum till ett annat. När vi besökte stället inträffade en snöstorm på tomten, när vi sedan lämnade stället var det helt stilla igen, säger Magnus Wass.

10. Mem slott - Bli väckt av vita frun
Om man törs kan man hyra in sig i västra flygeln på slottet Mem utanför Söderköping. Risken finns att nattvilan inte riktigt infinner sig. Befolkningen i Mem har i tider pratat om vålnader på slottet som osaligt vandrat omkring både inne på slottet och utanför i trädgården, den vita frun har också skrämt nattgäster i slottet som flytt hals över huvud för att aldrig mer sätta sin fot på slottet efter dessa skräckinjagande upplevelser. En del som sovit över här har flytt i skräck efter att ha mött den vita frun. Andra har även sett henne vanka runt i slottsträdgården. Kanske hon letar efter det polska krigsbyte som slottsägaren Jakob Bagge en gång grävde ner. Jakob Bagge tog under sin tid på slottet hem bland annat 12 silverapostlar i krigsbyte från ett kloster nära Krakow i Polen. Efter hans död grävde sonen Erik Bagge ner silverapostlarna på en hemlig plats, efter hot från kung Sigismund att bytet skulle beslagtas. Erik Bagge bebodde slottet fram till han stupade vid Stegeborg, där en strid utbröt mellan kung Sigismunds skepp och svenskarna. Ännu har ingen hittat silverapostlarna. Varje gång slottet bytt ägare, har det stått i kontraktet hur bilderna, om de hittats, ska fördelas inom de familjer som ägt slottet sedan 1598.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar